a

198 West 21th Street,
Suite 721 New York,
NY 10010

Phone: +95 (0) 123 456 789
Cell: +95 (0) 123 456 789

office@example.com
youremail@example.com

back to top

Att bli av med scenskräck

Skulle du hellre äta upp din strumpa än att ställa dig på en scen?

Jag tänkte hoppa in lite mer på en annan del av mitt jobb som inte bara handlar om makeup och hårstyling. Min tanke med denna blogg är att jag ska kunna blanda skönhet med psykologi. Så ni som vill ha nåt snabbt att läsa får ta detta inlägg sen 😉

Att ha scenskräck brukar oftast inte bara innefatta en scen och en publik utan det kan handla om de små sakerna att sitta i ett mindre möte, handla i affären eller ringa ett samtal. Den gemensamma nämnaren brukar vara prestation och att bli granskad av andra.

Mitt problem med scenskräck började i skolan. Var rätt introvert och blyg som barn och tyckte inte om att hamna i situationer som jag inte kunde kontrollera. På toppen av detta så föddes jag med en hörselskada som uppmärksammades väldigt mycket när man börjar skolan. Det ordnades träffar en gång i månaden för att jag skulle få umgås med andra barn i samma ”situation”. Tyckte själv att detta var märkligt då hörselskadan för mig var samma som en synskada. De med glasögon behövde inte ha gruppträffar och stödpersoner, de behövde heller inte specialbehandling och att hela klassen skulle informeras om deras ”handikapp”. Min hörselskada ligger dessutom på höga ljusa ljud och inte så mycket på bas, vilket gör att tal fungerar väldigt bra. Jag har också lärt mig att läsa på läppar som stöd till talet just för att missa så lite som möjligt. Så mina problem märks först om någon pratar med mig i ett annat rum eller mumlar. Viskleken var därför alltid en flopp och nånstans där tror jag att scenskräcken började.

När man i skolan ska prestera inför en grupp helt utan ordentliga verktyg så är det nästan som gjort för problem. De som har dåligt självförtroende och som kanske rodnar eller stammar har inga nycklar att hjälpa sig själva med och där kan en skräck för dessa situationer uppstå.  Som ung kan man råka ut för vissa barn som inte själva har så mycket empati och förståelse och då uppmärksammar inför klassen att du har ett rodnande ansikte eller en darrig röst osv. Detta kan kännas otroligt kränkande och att vara i en utsatt situation och känna sig värdelös och dålig är hemskt både för barn och vuxna. Du vill absolut inte hamna i dessa situationer och undviker det till 100%. Detta kan då utvecklas till scenskräck. Jag var inte så mycket i skolan under högstadiet och i gymnasiet så klarade jag mig nästan i alla år genom att vägra hålla några som helst framföranden inför klassen. Tyvärr löser undvikandet inga problem alls utan du är fast i en loop av ångest. Idag kan jag utan problem ställa mig inför tusentals personer och vara mig själv helt utan ångest och blossande kinder. Jag tycker att det dessutom år givande och roligt! Min inre tonåring hade smällt av om hon hört detta.

Så om man nu lider av scenskräck och inte vill prata inför folk…

”Hur gör man för att bli av med scenskräcken?”

1.Självförtroende är en stor nyckel.

Att tro på sig själv och det du ska presentera. Här gäller det att ta kontroll över sina negativa tankar om det du gör eller är. Människor som lyssnar är väldigt sällan ute efter att skada dig och om du nu mot all förmodan skulle ha en elak jävel i publiken förbered dig på hur en sån situation skulle se ut och hur du ska svara den personen. Vi leker med tanken att det sitter nån längst bak med armarna i kors och väntar på att du ska göra något som den personen kommer anmärka på. Tex:

”Vad röd du är om kinderna!”

”Varför stammar du så?”

”Oj vad du skakar!”

Dessa kommentarer kan slå undan benen på dig helt klart men är du förberedd så hjälper det. Ett bra svar för mig var att hålla mig till fakta och bemöta situationen innan någon annan kommenterar den.

”Min reaktion är ett tecken på att jag just nu är så exalterad för att vara här med er! Ibland krockar alla känslor i kroppen och ni har säkert varit med om något liknande.” 

Att bemöta sin egen reaktion med positivitet  och ett leende istället för att säga ”Jag är så nervös och vill bara gå av scenen”. Negativitet i den här situationen kommer inte hjälpa. Däremot hjälper öppenhet och ärlighet. Vill du inte säga detta högt så hjälper det att tänka det tyst för dig själv. Ingen kommer dö av att du tex. stammar och det är en sån liten sak som snarare gör dig mänsklig och visar att du har känslor och inte är en robot. Sen kommer ingen vettig människa att komma ihåg detta om en vecka.

2.Kunna sitt ämne.

Denna punkt är så otroligt viktig. Kan du luta dig mot din kunskap så blir du automatiskt mer självsäker. Idag skulle jag aldrig ställa mig framför en grupp utan att vara förbered och kunnig i min sak. Där är det svårare i skolan när du måste göra olika framföranden och prata om ämnen som du kanske inte brinner för. Om jag var tvungen att ställa mig framför klassen och prata om kärnkraft idag så hade jag helt klart haft det lite kämpigare men då är nyckeln att kunna sin text i alla fall. Det år även viktigt att aldrig svara på en fråga om du inte är säker, Den som ställer frågan kan vara ute efter att ”sätta dit dig” och då kommer du vara körd om du hittar på nåt svar. Kan du inte svaret så ber du att få kolla upp detta och återkomma. Be om kontaktuppgifter och glöm inte att återkoppla till personen även om det känns som en struntsak.

3. Lära sig retorik.

Retorik är fantastiskt. Det finns nycklar för hela ditt framförande. Hur du öppnar upp och berättar om dig själv utan att det blir tråkigt. Hur du involverar din publik med små knep som handuppräckning och ja/nej-frågor. Att du delar in det du ska säga i tydliga grupper och inte har för många sidospår så publiken enkelt kan följa med dig. Hur du knyter ihop säcken och ger dem något att ta med sig. Allt detta kallas retorik och varenda duktig talare har gått minst en kurs, oftast massor. Detta är väldigt vanligt i tex USA där man redan i tidig skolålder får lära sig dessa nycklar. De ligger generationer före oss i detta men jag har förstått att Sverige har mer och mer retorik i skolan nu. När jag gick i skolan fick vi bara ställa oss där med vår uppsats och läsa. Helt utan någon hjälp eller förberedelse. Mardröm.

4. Andas

Andning är A och O. Glömmer du att andas lugnt så kommer kroppen att göra saker mot din vilja. Den stressar upp sig mer än nödvändigt och du behöver hjälpa kroppen ner i normalt ”nervös -läge”. Detta läge är helt naturligt och det är stor skillnad på lite nervösa hjärtslag och muntorrhet mot att ha ångest och inte kunna andas för att du ska prata inför folk. Ta några djupa andetag och försök att andas i lugnare tempo även om det känns svårt, hjärnan behöver även något annat att fokusera på än din stress så detta kan fungera lite meditativt. Lägg till lugnande tankar är extra plus så lägg gärna till det. I början när jag skulle göra framträdanden på scen och liknande så brukade jag peppa mig själv med att försöka tänka på att ”jag just nu får lita på min egen kunskap och att jag är förbered. Ingen där ute vill skada mig och skulle det bli nåt fel så löser det sig.” Brukade även jämföra tiden jag ska stå på scenen med något annat som jag gillar. Tex ”Jag ska stå på scenen i en halvtimme, det är en morgonpromenad med hunden eller ett halvt avsnitt av favoritserien. Denna tid är ingen evighet och det kommer kännas skönt när det är över”

5. Öva

De här är nog den jobbigaste punkten eftersom du då måste möta ditt monster. För mig hjälpte det att prata högt med mig själv och sen videofilma det hela. Tänk på att verkligen ta ut orden ordentligt och låtsas att du pratar med en grupp. Det viktigaste här är att du över på det du ska säga så pass mycket att du inte behöver läsa innantill. Detta kommer göra dig mycket lugnare så det är värt tiden du lägger och de jobbiga minuterna. Det kan låta som en klyscha men det blir lättare och lättare för varje gång. Ha tålamod och öva tills du kan det i sömnen.

Tyvärr är livet inte fullt av genvägar och detta löser sig inte bara utan att du aktivt gör något. Dessa fem steg har hjälpt mig massor och det viktigaste är att du försöker vara snäll mot dig själv och ge konstruktiv kritik. Exempel på tankar som inte kommer hjälpa dig: ”´Fan vad dålig jag är…” ”Det här kommer aldrig gå…”

Lycka till och hör av er om ni undrar något! <3

LEAVE A REPLY

You don't have permission to register