a

198 West 21th Street,
Suite 721 New York,
NY 10010

Phone: +95 (0) 123 456 789
Cell: +95 (0) 123 456 789

office@example.com
youremail@example.com

back to top

Vem ska vi tro på?

Vi tycker nog inte mer idag men det känns som det hörs mer och det sprider sig längre bort än tidigare. Förr satt man mest i sin egen lilla krets och åsikterna kom bara långt om du hamnade i tv, tidning eller radio. Nu kan en åsikt flyga genom sociala media och nå massor med människor och olika platser på jorden. Det är både fantastiskt och skrämmande.

”Fake news” och desinformation sprids lika lätt som fakta och sanningar. Ibland känns det som att ”fake news” och desinformation studsar högre och längre än vetenskap och fakta. Det kanske är för att människan gillar att prata om saker/åsikter som sticker ut och skapar känslor. Lite som det är med Trump och SD etc.

Läste nyss en ledare i Borås Tidning där man utrycker hur vanskligt det är av de kvinnliga politikerna att stötta Sara Danius när de inte vet hur allt egentligen ligger till.

Ett exempel från texten:

”Nej, Alice Bah Kuhnke. Sara Danius ”tvingades” inte lämna Akademin och Danius själv tillhörde uppenbarligen gruppen som ville utesluta den andra kvinnliga ledamoten som Bah Kuhnke syftade på.

När Sveriges Radio frågade kulturministern varför hon ”väljer du i dag att ta öppen ställning för den ena sidan, det viss säga Sara Danius (…)”, svarade hon: ”Därför att det gör mig frustrerad att en svår konflikt slutar med att två kvinnor får flytta på sig. Det accepterar jag inte”.

Med all respekt, det är ett orimligt uttalande från en regeringsföreträdare.

Vidare talar Bah Kuhnke om att hon uttalar sig för att ”skydda konsten och litteraturens frihet”. Om ministern menar allvar med denna ambition låter hon bli att kommentera den från staten helt fristående institutionen. Den har hon inte med den att göra, oavsett vad som sker i den. Den som inte begriper det ska inte vara statsråd.”

 

Vi ska självklart ifrågasätta vår omgivning och vara källkritiska.

I mitt huvud handlar knytblusen inte bara om Sara Danius utan något större. Kampen för det jämställda i samhällets alla rum. Rum där kvinnor inte har samma värde och kraft att påverka. Jag har personligen inte satt mig in i exakt hur det gått till när de två kvinnorna fick lämna den manligt överepresenterade gruppen men vi alla kan nog vara överens om att Svenska Akademin inte andas jämställdhet.

Om vi återgår till artikeln i Borås Tidning så är de kvinnliga politikerna som kritiseras från Miljöpartiet, Centern och Socialdemokraterna. Att dessa politiker då ”stjälper mer än de hjälper” när de tar på sig knytblus. Känslan som förmedlas i texten är att dessa personer är oansvariga som visar sitt stöd och eftersom de inte begriper detta borde de inte ha positionerna som de har.

Jag scrollar ner och läser sedan:

”Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.”

Vips så handlade inte längre texten om källkritik och Sara Danius. Den handlar om politik och att snacka ner andra partier och deras representanter. Så fräscht.

Precis så här är det hela tiden. Du vet inte alltid vem källan är och vad den står för. Ett resonemang kan verka ganska vettigt i det första lagret och sen när du bläddrar längre ner så handlar bara om manipulation.

Vem ska man lita på idag?

Vem har rena och ärliga åsikter? Vad är sanningen? Vems sanning är det? När man tagit sig ifrån ett 10 år långt förhållande med en hjärntvättande psykopat så utvecklas en oerhörd skepticism och en misstänksamhet mot allt och alla. Hur ska man hantera detta på bästa sätt? Ska varje person kolla alla källor och fakta innan en åsikt ens får äga rum? Att alltid kolla upp alla källor och fakta kommer ta enormt mycket tid. Är det rimligt? Hur ska vi göra för att skydda oss från manipulativa vinklar och personer som försöker så frön av desinformation?

Jag vet inte, vet du?

LEAVE A REPLY

You don't have permission to register